Vår historia

Svenska Missionskyrkan
Missionskyrkan, som tidigare hette Svenska Missionsförbundet, grundades 1878. Den föddes i 1800-talets väckelse- och demokratirörelser, där hela samhället stod i en brytningstid. Uppkomsten har oftast beskrivits utifrån teologiska frågor – församlingen, nattvarden, försoningen. Men dessa frågor kan också tolkas in i det uppbrott som skedde i hela samhället, där människors egna ställningstaganden betonades.

Debatten om vem som kan tillhöra den kristna församlingen fördes mot bakgrund av att medborgarskap var detsamma som kyrkotillhörighet och att det var en medborgerlig plikt att ta nattvarden. Det var där frågan ställdes: Vad är en kristen församling? Svaret blev: Den består av dem som själva bekänner sig som kristna – med udd mot det dåtida statskyrkosystemet, tvång och överhet. På 1860-talet började en framväxt av församlingar utanför statskyrkosystemet. Då hade redan baptistförsamlingar (de som menar, att man bör döpas först sedan man bekänt sig som kristen) börjat bildas. Från England och USA kom Metodistkyrkan och Frälsningsarmén.

På samma sätt kan frågan om försoningen ses ur perspektivet av den framväxande demokratin: Den stränga förkunnelsen på den tiden om en vred Gud, som människorna i rädsla måste huka sig inför, hade mycket att göra med statskyrkan och dess präster som en del av överhetssamhället. I budskapet om att Gud är den kärlek som ger sig själv för att försona en brusten värld, vågade enkla människor räta på ryggarna och fick ett nytt värde. Att komma till tro framställdes ofta som att vara väntad hem av en kärleksfull Gud med öppna armar. Detta skapade också en ny människosyn med starkt samhällsengagemang i demokrati och sociala frågor.

Människor läste Bibeln och ville vara myndiga att själva ta ställning och tolka Guds ord. Den enskildes frihet hävdades både inför bibelstudiet och i den kristna församlingen. Tydligast blev det i dopfrågan, som var den tidens stora splittringsfråga mellan baptister och lutheraner. Missionsförsamlingarna valde en öppenhet för olika doptraditioner. Drömmen handlade om en enda kyrka med en mångfald av uttryckssätt och tolkningar av tron. Den öppenheten är bara möjlig om församlingen har ett tydligt centrum, Jesus Kristus, som är större än olika uppfattningar.

Huskvarna Missionsförsamling
Den 30 september 1886 bildades Huskvarna Evangeliska Missionsförening. Under de första två åren blev ca 60 personer medlemmar. Anslutning till Svenska Missionsförbundet beslutades först 1905. Församlingen föds på gräsrotsnivå genom att vanliga Huskvarnabor ville mötas i frihet till andliga sammankomster och tillsammans stödja arbetet för att sprida den kristna tron både i närmiljön och i andra länder.

Under församlingens första tid hölls möten i hemmen och i Gamla skolan även kallad Kapellet som tillhörde Huskvarna AB. Brukspatron Wilhelm Tham stödde både Svenska Kyrkan och den framväxande Missionsförsamlingen. Han lät bygga ut kapellet när det blev för litet och höll med värme och el, Wilhelm Thams önskan var att få en präst till Huskvarna som ville samarbeta med Missionsföreningen. 1895 går en väckelse över Huskvarna och kapellet blir för litet igen. Detta år kommer en präst till Huskvarna som klargör att han bestämmer över verksamheten i Kapellet. Då köper Missionsförsamlingen en tomt i hörnet Drottninggatan/Kungsgatan. Efter många överläggningar, ekonomiskt stöd av Wilhelm Tham och generöst offrande av medlemmar och andra Huskvarnabor så byggs Missionshuset och invigs i oktober 1899 av P P Waldenström. Redan i maj 1901 förstörs det helt av en häftig brand, men det byggs upp igen samma år i ett ännu bättre skick än tidigare.

Under det första decenniet på 1900-talet växte befolkningen i Huskvarna avsevärt och väckelsen berör bygden. Missionsförsamlingen ökade från 189 medlemmar vid nyåret 1901 till 497 nyåret 1911. 1924 mottog församlingen på långfredagen 70 nya medlemmar. Det hittills största antalet medlemmar vid ett välkomsttillfälle.

1910 invigs ett Missionshus även i Sanna (Vättersnäs). I Sanna har verksamhet bedrivits sedan församlingens första tid. Församlingen är indelad i olika geografiska kretsar och en av dem finns i Sanna. Sannakretsen uppför också ett sommarhem i en björkdunge vid Apollovägen. 1955 överlåter Huskvarna Missionsförsamling Sanna Missionshus till den nybildade Ansgariiförsamlingen i Vättersnäs. Den församlingen blidas som en avknoppning från Huskvarna Missionsförsamling och vänskap och samarbete fortsätter mellan de båda församlingarna.

1928 invigs Missionshuset Betel vid Wilhelm Thams väg på söder i Huskvarna. Det sker flera renoveringar av lokalen under åren och där möts många till gudstjänster och framför allt bedrivs ett stort barn- och ungdomsarbete fram till 1981 då fastigheten säljs.

1935 invigs Sommarhemmet Klippan på Egnahems. Här förekom en livlig verksamhet fram till 1960 då sommarhemmet såldes i samband med tillkomsten av den nya kyrkan.

1960 invigs den nuvarande Missionskyrkan i hörnet Drottninggatan/Vintergatan. Den har sedan dess varit mötesplats för församlingen och dess barn och ungdomsarbete (SMU) i helg och vardag. Den är också mötesplats för många andra som deltar i de olika former av samlingar som sker i kyrkan i församlingens regi eller genom uthyrning av lokaler till andra.

Sången och musiken har ända från församlingens första år varit mycket viktig. Församlingens förste ordförande var också ledare för en sångkör som sjöng i samband med gudstjänsterna. Genom åren har många olika körer, solister och instrumentalister medverkat i gudstjänster, konserter och olika former av samlingar. Det mesta sker liksom i församlingens övriga verksamhetsgrenar som helt ideella insatser. Från 1955 till 1998 var Alvar Henningson anställd på deltid som musikledare och bidrog till rik kvalité i musiklivet.

1996 upplöses Huskvarna Baptistförsamling och de flesta medlemmarna går in som medlemmar i Huskvarna Missionsförsamling. Det beslutet hade föregåtts av samarbete och samtal under ett antal år och medför ny vitalitet i församlingen, bl.a. upptar församlingen ett
hjälparbete i Rumänien som startats av Baptistförsamlingen. Ett arbete som fortfarande växer och som engagerar många människor i bygden.

Församlingens önskan är idag lika stark som i början av 1900-talet att få vara en församling som är öppen för och har betydelse för Huskvarnaborna. Den vill nu som då påminna om att världen är större än Huskvarna och vi alla får vara med i arbetet för att Guds vilja ska ske på jorden.